Avslutningsfesten vi hade tack vare er.
Så, nu finns äntligen tid, kraft och inspiration att berätta för er om den fantastiska fest som vi hade i tisdags. Vilken dag! Åh som jag önskar ni hade fått vara med. Att ni hade fått höra barnen som sjöng "We are so happy today" om och om igen, att ni skulle få känna deras smutsiga händer i era, deras leenden när de fick mat och över att få bli uppvaktade med en ordentlig fest. Ja, det allra bästa hade varit om ni var med. Nu får ni vara med via bilder i efterhand. När ni läser detta inlägg - glöm inte att det är tack vare ER som denna fest blev möjlig. Att det är era pengar som kunde ge dessa barn denna dag. Jag och dem är så otroligt tacksamma.
'
Jag kom dit kring klockan 11.30 och möttes av en skolgård full av äggskal. Ett mycket tydligt bevis på att de fått äta ägg till frukost denna dag. (Här finns inget system för avfall tyvärr, men äggskal förmultnar ju även om det tar ett tag.. Om inte annat kommer de sjunka ner i leran som snart kommer dominera på skolgården nu när regnperioden börjar). Äggen kostade 10 shilling styck vilket är ungefär 75 öre.
Sedan tittade jag in i ett av klassrummen som idag gjorts om till kök. Här inne brann flera grillar och tre kvinnor hade hyrts in för att laga maten. De började tidigt på morgonen och höll på fram till klockan 15. Nog förtjänade de sina 500 shilling var i lön. (Lite drygt 40 kr). Några lärare och elever hjälpte också till att laga all mat. Inne i detta plåtrum var det otroligt varmt och rökigt. Jag beundrar verkligen de kvinnor som med en halv dags förvarning lyckades förvandla extremt mycket råvaror till en riktigt lyxig kenyansk rätt som räckte till att mätta 400 personer.
Några minuter efter att vi kom dit fick vi gå in i skolans största plåtskjul där nästan alla elever var samlade. Rättare sagt - alla elever som fick plats. Förutom eleverna så var det vi muzungos som var där. (Vi var faktiskt hela 9 vita människor med på denna fest. Jag och Malin, som hade planerat och handlat in allting tillsammans med Veronica, Terese och Ulrika som är Malins vänner, Ranja, Ranjas vän Lisen, Tomas, Marie och Hanna.) Här inne satt vi sedan i 2 timmar och lyssnade på en härlig föreställning som barnen och lärarna planerat. Vi fick se en massa framträdanden. Detta visste varken Malin eller jag skulle hända men det var uppskattat. Jag tror att detta var ett sätt för eleverna att visa sin uppskattning. De var så duktiga, frimodiga och stolta - fantastiskt att se!
Här får ni se ett litet drama som fyra elever i den högsta klassen framförde. Inte helt säker på vad det handlade om dock... swahili har jag inte riktigt lärt mig. Annars var de allra flesta sånger och tal på engelska.
Sedan fick vi se ett tio minuter långt dansframträdande av många tjejer. Som de dansade - helt otroligt vilken energi och glädje. Mycket hopp och mycket rumpa skulle man väl kunna sammanfatta det hela med.
Några av framträdena var inte underhållning utan snarare undervisning om livet. Detta drama handlade om en tonårstjej som blivit gravid och där pappan till barnet var alkoholmissbrukande. Enligt en lärare var poängen med detta drama att barnen inte skulle göra dumma saker på lovet. (Mycket bra för de äldre tänker jag. Var de 3-åriga barn som satt i publiken fick ut av detta var kanske lite oklart..)
Det var så trångt i klassrummet. Här ser ni några ungdomar som försökte få en skymt av scenen genom dörren.
Sedan var det ännu mer dans. Som ljudkälla användes en lärares mobiltelefon så vi fick vara väldigt tysta. Barnen var väldigt duktiga och hade övat in en koreografi.
Hela talangjakten/föreställningen avslutades med en andakt. Här dansar barnen (ljudnivån var extrem) en lovsång till Gud. Glädjen var enorm.
Sedan var det blåsa ballonger-time. Här ser du mormor hur dina ballonger hjälpte till att skapa rejäl feststämmning denna dag.
Sedan var det dags att äta. Nu var klockan närmare 15 och barnen var otroligt duktiga och radade upp sig på fina led till det bord maten serverades. Alla hade tagit med sig tallrik och mugg hemifrån och de var så söta när de bar omkring på dem hela dagen. Att ge alla elever mat tog nog nästan en timme. Mitt i allt kommer Veronica och säger att vi köpt för lite ris och att det inte kommer räcka till alla barn. Jag blir jätterädd att några barn kommer bli utan men på ett mirakulöst (!) sätt så räcker riset exakt till alla elever. Tack gode Gud!
De äldre eleverna hjälpte de yngre att bära tallrikar och organisera matutdelningen. Var så himla fint att se hur de verkligen tar hand om varandra på detta ställe.
Matdags! De var så glada och nöjda dessa fina ungar. Inget bråk, inget tjat ingen otacksamhet. Bara ren glädje och kärlek. Vi har mycket att lära av dessa barn kära vänner!
Både maten och saften var väldigt uppskattad. Alla ville fotas med sin mat, här ser ni ett gäng killar från klass 8.
Under dagen spred sig ryktet om denna fest inne i Kawangware och ett gäng gatukillar satt i utkanten av skolgården och tittade bort. Det kom även vuxna människor som satt längs med husen och hängde. När alla elever fått mat fick några gatukillar komma och äta. (Kändes hemskt att inte kunna ge från början, och att jag skulle stå där och välja vilka maten skulle räcka till. Hua! Men denna pojke fick åtminstone ett mål mat denna dag. Han sa inte ett ord men jag tror han var väldigt tacksam).
När alla ätit och under tiden eleverna väntade på mat fanns det tid för lek. Här är skolans enda hopprep som användes flitigt denna dag. För några av pengarna som blev över ska jag köpa leksaker som eleverna kan ha under rasterna. Skolgården består mest av sten men det går att sparka bort några stenar från en liten plätt att hoppa på.
Barnen hade gjort fantastiska skyltar till oss. Här är jag och Malin, jag är så otroligt glad att hon erbjöd sig att hjälpa mig att organisera denna dag. Var helt ovärdeligt att ha någon att bolla med och tänka tillsammans med.
Eleverna hjälpte till att packa upp de 800 kr chapatimjöl som vi köpt. De var så glada över detta!
Han skojade visserligen lite när han modellade för denna bild, men jag tror trots allt ni kan se lite hur uppskattad denna påse mjöl var. Hur ofta kramar ni en mjölpåse som om det var en semesterresa till turiet ni fick? Jag har då aldrig gjort det.
Sedan var det dags för alla elever att rada upp sig på skolgården. Rektorn (som jag inte minns namnet på) höll ett litet tal och berättade att alla barnen skulle få ett päron, en mandazi och en påse mjöl innan de gick hem som påsklovspresent. Mitt i havet av alla barn fick jag stå. Helt klart en av de finaste stunderna i mitt liv.
Här ser ni bordet med presenterna. Detta avslutade vår fest. En klass i taget gick fram till bordet, tog emot de tre sakerna och fick sedan gå hem. Många, både pojkar och flickor neg till tack och var väldigt glada. De allra flesta sparade sakerna, stoppade dem i fickan. Jag tänker att kanske räckte de till att döva hungern till kvällen eller nästa dag.
Denna fantastiska lilla tjej. Hon var med hemma hos mig när de tog ur flätorna, trots att hon inte direkt tillhörde den ålder som skulle kommit. Idag när jag gick en promenad in i slummen kom hon springades och ropade "JOOOONNA!!", tog min hand, sprang och hämtade sin mamma och ville visa mig. Fina fina lilla flicka. Här fick hon ta emot sitt päron, sin mandazi och mjölet. Hela hon lyste.
Här är några av de tjejer som jag fått lite extra nära relation till, precis som flickan på förra bilden. De var otroligt glada. Tjejen i mitten, Lillian, ringde mig senare i tisdags kväll och ville tacka speciellt för denna dag.
Denna bild får avsluta mitt inlägg om denna fantastiska barn. Här är vi, jag och några av eleverna på Love School i Kwangware som tack vare er fick en fest, en lycklig dag. Jag säger inte att de är olyckliga de andra dagarna, men jag är övertygad om att denna dag blev något särskilt.
Åtminstone blev den det för mig. TACK. Tusen tusen tack för att ni litade på mig, gav min pengar så att jag med hjälp av vänner kunde ordna denna fest. Jag hade en av mitt livs lyckligaste dagar. Tack för att ni lät mig uppleva den.
