min onsdag.
I morse åkte jag till sjukhuset och fick veta att det är en bakterie som orsakat att jag mår dåligt. Fick en massa mediciner så bakterien lär försvinna fortare än kvickt men tyvärr sa läkaren att symptomen kan hålla i sig i 2-6 månader. Det var lite deppigt att höra. Jag gck hem, åt en skiva vattenmelon och lite annanas till lunch och väntade in Hanna som bor i samma hus som jag. Hon går andra året på svenska skolans gymnasium här och Marie och Tomas är hennes värdföräldrar. Vi hade bestämt att göra något roligt denna eftermiddag vilket kändes bra när dagen börjat så tråkigt.
Vi gick till Love School Center i Kawangware och hängde med barnen på deras lunchrast. Så många kramar, high-five och "hi how are you" jag möts av där. Helt fantastiskt.
Som vanligt var kameran en succé och alla ville fota och fotas. Just nu håller alla eleverna på med exams i tre dagar. De verkade dock inte tycka att det var särskilt jobbigt eller svårt.
Idag fick alla barnen varsitt ägg till lunch och vilket kalas det blev. Två gånger kom det fram elever till mig med sitt ägg och ville dela det med mig eftersom jag inte hade något. Blev så rörd. Antagligen var det allt dessa barn fick äta denna dag och ändå var de beredda att ge bort det till mig. Jag försökte tacka och säga att jag ville att de skulle behålla det, och till slut gick de med på det. Dessa generösa barn, oj vad det tog tag i hjärtat.
Den här skylten hittade jag där idag. Nästan alla barnen kan mitt namn och många undrar om jag minns vad de heter. Tyvärr gör jag sällan det, men skyller på att de är 400 och jag bara en. Men som ni förstår känner man sig väldigt välkommen. Direkt har jag många händer som vill hålla i min. FInt.
Ibland är det svårt att veta vad man ska göra för att mitt besök ska göra någon skillnad i deras dag. Vad jag ska kunna ge bara genom att vara där. Barnen är antagligen så fruktansvärt hungriga och det finns inget att sysselsätta sig med på rasten. Men - idag lekte vi frisör. De fick mina hårsnoddar och så satte de igång. Flätor och bollar och hästsvansar och ännu mer flätor. Åh vad de tyckte det var roligt. Under tiden satt de yngre barnen och kände på mina armar, förundrades över hårstråna på dem och mitt vita skinn. Och mitt i värmen i ett plåtskjul med 50 ungar kan jag faktiskt vara något bra, bara genom att vara mig själv. Det är en väldigt skön och befriande insikt.
Men ja, detta kontrasternas land. Hanna och jag gick hem från skolan, slänge oss in i duschen och 10 minuter senare fick vi skjuts med Marie och Tomas till ABC place där vi åt lunch på en italiensk resturang. Vi pratade mycket om alla intryck och tankar som sådana här dagar för med sig. Så skönt att dela sina erfarenheter med någon!
Därefter gick vi till en salong och skämde bort oss själva lite. Jag har haft mycket problem med mina fötter de senaste veckorna. Min häl började blöda häromdagen eftersom det var så djupa sprickor. En pedikyr satt därför otroligt bra och mina fötter mår så mycket bättre nu.
Nu ikväll har vi tjejkväll här hemma. Tomas jobbar, Marie bakar bullar (!!!) och Hanna är på sitt rum. Jag har lovat att göra en kladdkaka till efterrätt.
Jag njuter så mycket av att vara här nu. Trots att jag är allmänt matt av att hela tiden förlora så mycket vätska och näring så mår jag bra. Jag har massa roliga och intressanta saker att göra och jag får uppleva så mycket. Det är fantastiskt! Tänk att denna resa som började så jobbigt kunde bli så bra. Är väldigt tacksam!
