Hålet i väggen och en masai-marknad.
Hejsan.
Efter en god natts sömn har vi nu ätit frukost och pausar lite innan en taxi kommer och hämtar oss. Jag hade typ aldrig i hela mitt liv åkt taxi innan men nu åker jag det minst en gång om dagen, ofta flera. Eftersom jag och Mia är vita skriker vi pengar när vi går omkring bland folk och även om ingen av oss blivit rånade (peppar peppar ta i trä) så försöker vi att inte vara dumma. I vissa områden går vi, men oftast åker vi därför taxi.
Alternativet är att åka matatu. Det är den kenyanska kollektivtrafiken, vilken består av massa minibussar (typ folkvagnsbussar) med 14 sittplatser i. Dock är dessa 14 sittplatser intryckta på en yta som vi i sverige skulle ha 7 platser på. Men det hindrar inte matatu-förarna från att trycka in ytterligare ett gäng personer över antalet sittplatser. Rekordet för mig är 21 personer. Det var... trångt. Matatu är en upplevelse, och jag åker det ibland. Men aldrig ensam och alltid bara när man vet vart man ska. Till skillnad från taxi som är rätt dyrt kostat matatu bara 2-3 kr att åka. Jag tycker det är rätt roligt att åka matatu, så länge man har lite energi över och är beredd på att sitta i knät på kenyaner. Men, jag skulle ljuga om jag sa att inte taxi är snäppet skönare och mindre energikrävande.
Hur som helst, det blev en lång utläggning om trafiken, så väntar vi alltså på en taxi. Den ska ta oss till en väskaffär/fabrik där Mia har varit innan. Efter det ska vi åka hem och lämna av våra nyinköpta väskor, och kanske äta lite lunch. Därefter ska vi möta upp en kenyansk bekant som heter Simon. Han ska följa med oss på en marknad. Det är VÄLDIGT skönt att ha med sig en kenyan när man ska in på marknader. Dels slipper man muzungo-priser (tredubbla det rimliga priset liksom) och så slipper man kanske att folk drar i en och är hur påträngande som helst.
Ikväll ska vi ut och äta med en församlingsmedlem hemifrån som är i Nairobi just nu. Jag gissar att vi kommer somna gott efter det.
Ha en fin dag.
kram!
Efter en god natts sömn har vi nu ätit frukost och pausar lite innan en taxi kommer och hämtar oss. Jag hade typ aldrig i hela mitt liv åkt taxi innan men nu åker jag det minst en gång om dagen, ofta flera. Eftersom jag och Mia är vita skriker vi pengar när vi går omkring bland folk och även om ingen av oss blivit rånade (peppar peppar ta i trä) så försöker vi att inte vara dumma. I vissa områden går vi, men oftast åker vi därför taxi.
Alternativet är att åka matatu. Det är den kenyanska kollektivtrafiken, vilken består av massa minibussar (typ folkvagnsbussar) med 14 sittplatser i. Dock är dessa 14 sittplatser intryckta på en yta som vi i sverige skulle ha 7 platser på. Men det hindrar inte matatu-förarna från att trycka in ytterligare ett gäng personer över antalet sittplatser. Rekordet för mig är 21 personer. Det var... trångt. Matatu är en upplevelse, och jag åker det ibland. Men aldrig ensam och alltid bara när man vet vart man ska. Till skillnad från taxi som är rätt dyrt kostat matatu bara 2-3 kr att åka. Jag tycker det är rätt roligt att åka matatu, så länge man har lite energi över och är beredd på att sitta i knät på kenyaner. Men, jag skulle ljuga om jag sa att inte taxi är snäppet skönare och mindre energikrävande.
Hur som helst, det blev en lång utläggning om trafiken, så väntar vi alltså på en taxi. Den ska ta oss till en väskaffär/fabrik där Mia har varit innan. Efter det ska vi åka hem och lämna av våra nyinköpta väskor, och kanske äta lite lunch. Därefter ska vi möta upp en kenyansk bekant som heter Simon. Han ska följa med oss på en marknad. Det är VÄLDIGT skönt att ha med sig en kenyan när man ska in på marknader. Dels slipper man muzungo-priser (tredubbla det rimliga priset liksom) och så slipper man kanske att folk drar i en och är hur påträngande som helst.
Ikväll ska vi ut och äta med en församlingsmedlem hemifrån som är i Nairobi just nu. Jag gissar att vi kommer somna gott efter det.
Ha en fin dag.
kram!
