Om Mia och varför det var och är sådan tur att hon fanns och finns.
Det här är Mia, Mia och två barn som bor i Thogoto. Bilden togs ett dygn efter att hon kommit till mig och ett dygn innan vi i all hast fick lämna mitt hem. Mia pluggar kriminologi är i Nairobi i 10 veckor för att skriva sin c-uppsats om partnervåld. Hon gick afrika-linjen på Birka folkhögskola för några år sedan där nu Lovisa går. När Lovisas klass och lärare var i Nairobi samtidigt som Mia hängde hon med dem lite och jag lärde känna henne en kväll då vi åt på restaurang tillsammans med lovisas klass, hennes lärare och Mia. Vi konstaterade att vi båda skulle befinna oss ensamma i Nairobi ungefär lika länge och bytte nummer med varandra. Jag berättade att jag var orolig för att återvända till Nuru och Mia sa att jag gärna fick komma till henne några dagar och hälsa på om jag behövde komma därifrån.
Så gick det några veckor, Mia hörde av sig och frågade hur jag mådde. Det var en av de värsta dagarna på Nuru och när jag berättade läget sa hon att hon skulle komma till mig i helgen. Så, lördag lunch hittade hon äntligen fram till mig (hennes version av just den taxituren kan ni läsa här) och vi fick båda prata av oss om saker som var jobbiga. Jag mådde inte alls bra så det var väldigt skönt att ha någon som kunde stötta mig i att jag inte blev bra behandlad och att jag förtjänade bättre än så. På lördagskvällen öppnade vi också en marabou mjölkchoklad som jag tagit med från Sverige (huuuuuur gott som helst. blev nästan tårögd) och såg på The Notebook.
Hur min tid här varit sedan dess kan ni ju läsa om i det förra inlägget. Men ja, tyckte mest att ni skulle få se en bild på den fantastiska kvinna som utan att tveka sa att jag fick flytta till henne när som helst och stanna så länge jag behöver. Utan henne hade jag antagligen tagit in på ett hotell och sedan tagit första bästa flyg hem till tryggheten. Nu fick jag istället en chans att vända detta kaos till något positivt. Jag är så tacksam.
Vi har pratat om det jag och Mia. Att ställa upp för varandra, det kanske inte alltid går jämt upp mellan två personer. Jag kommer aldrig kunna tacka de människorna som hjälper mig här tillräckligt. Men någon gång kan det finnas någon som behöver min hjälp, och då kan jag få vara viktiga och avgörande i deras liv, precis som människor varit för mig här. I det långa loppet, det som kallas livet - får man nog tillbaka lika mycket som man ger.
Men Mia, när du läser det här, vilket jag vet att du kommer göra, kom ihåg att jag är så otroligt tacksam för att du tagit dig an en liten vilsen, knäckt lillasyster att dela säng och mat med. Utan dig vet jag ärligt talat inte vad jag skulle gjort. Tack.
