Så här gick det till när jag fick mina flätor.
Jag satt utanför WayoWayo, som alltså är en ungdomsgård i kanten av Kibera. Monica som driver det stället ringde till kvinnan som flätade mitt hår och berättade att jag gärna ville bli hennes kund. Kvinnan (som jag tyvärr inte minns namnet på) bor inne i Kibera och var mamma till några av de ungdomar som brukade hänga på WayoWayo. Så hon kom, vi gick och köpte löshår och sedan flätade vi. Både hon och jag och vilt främmande människor som stannade till på väg till något annat och gjorde några flätor. En massa barn kom också och pillade lite i mitt hår. Ett typiskt exempel på hur människor här hjälper varandra så mycket. De gav inte mig någon notis men kom och hjälpte sin vän med hennes arbete för dagen. Det var fint tyckte jag även om det var lite kontsigt att inte ha en aning om vilka som för tillfället slet i mitt hår.
Efter att alla flätor var klara doppades håret i kokande vatten och på bilden kramar hon ur det sista. Jag lyckades bränna min högra sida av ansiktet denna dag. Trodde det var smärtan som gjorde att ansiktet hettade men tydligen nådde solens strålar mig trots att vi satt i skuggan 95 % av de 8,5 timmarna det tog.
Men ja, här är mycket primitivt. Ingen hårsalong här inte. Och vet ni, det behövs faktiskt inte. Jag tycker om att saker inte måste vara så komplicerade. Monica ringde kvinnan sent kvällen innan och nästa morgon var hon på plats för att jobba. Saker och ting löser sig, oftare än man kan tro. Jag börjar landa i det lite nu. Jag som alltid är så planerad hemma lever nu mer och mer flexibelt. Nyttigt minst sagt!
